…ar vi tillbaka bland turister, fried rice och internetcafeer i fore detta pittoreska Vientiane. Bilder kommer, men inte idag. Jag ar hungrig!

Bangkok – Vientiane i siffror (och sant som alla cyklister lagger upp pa sina bloggar…):
Totalt antal km: 3470 km
Antal km “omvag” fran Bangkok: 2770 km (jamfort med om vi hade cyklat de 70 milen rakt norrut)
Langsta dag: 160 km in i Phnom Penh
Kortaste dag: 26 km mellan Kampot och Kep
Antal punkteringar: Tre (alla Johan, tva fram och en bak)
Antal dagar med regn: Ett tiotal… Aldrig mer!
Antal huvudstader: Fyra (inklusive Hanoi, som vi inte cyklade till..)
Storsta stad: Saigon (som var fantastiskt festlig att cykla in i!)
Hogsta punkt: 1700 m strax efter Dalat
Lagsta punkt: 2 m under ytan i Nha Trang
Antal natter pa bordell: Tva (plus ett stort antal som var lite svart att avgora)
Cykeldelar utbytta: Pedaler (ett par), bromsbelagg (12 st)
Billigaste rum: 4 dollar i Phnom Penh
Dyraste rum: 15 dollar i Hoi An (ja, sarskilt Vietnam men aven rasten av SOA ar faktiskt inte superbilligt langre…)
Antal hotellrum utan Wi-Fi i Vietnam: 0
Antal hotellrum dar vi anvande Wi-Fi i Vietnam: 0
Samst tillganglighet for cyklar: Ett hotellrum i Saigon pa tredje vaningen med spiraltrappa. Att styra cyklarna pa bakhjulet upp for trappan och svanga runt hornorna utan att kladda ner vaggarna var klurigt.
Minsta rum: En bordell utanfor Bong Son i Vietnam. Nar cyklarna var inne fanns ingen (ingen!) golvyta kvar och det var svart att oppna dorren.
Flest turister: Hoi An och Vientiane pa delad forstaplats.
Antal dagar utan turister alls: Fem mellan Hue och Vientiane (nio om man inte raknar andra cyklister)
Hittills basta cykelland: Laos (utan tvekan)
Stackars sate: En tjock (jattetjock!) belgisk cyklist som var pa vag mot bergspasset mellan Vietnam och Laos, dar regnet slutade och solen borjade, fast pa motsatt hall! Han tyckte inte ens om uppforsbackar och hade inga stankskarmar pa cykeln..
Antal vinkande barn pa vagkanten: Typ hundra miljoner tusen… Ibland hor man ett mullrande, skrikande ljud nar man narmar sig byar, da har barnen borjat forbereda sig for att utbrista i ett extatiskt vralande nar vi kommer forbi!

Vi bestamde oss for att gora en liten utflykt med buss till Hanoi, cyklarna lamnde vi pa ett hotell i Hue. Hotelltanten verkade ha ett samvete vitt som er sno dar hemma och vi fick ha vara saker i vart rum utan att betala for de dagar vi inte sov dar. En bra overenskommelse tycker jag…

I Hanoi regnade det. Det var uppehall en stund igar, men i ovrigt bara vatten overallt. Trots detta hade vi tre mysiga dagar med lite sightseeing och en hel del ol. Att salja ol pa trottoaren for strax over 1 kr glaset ar ett koncept jag tror hade fungerat fortraffligt bra aven i Sverige. Visst att den nog var lite utblandad, men den smakade bra och for 20 kr fick man bade ol och tilltugg som rackte en hel kvall.

Nu ar vi tillbaka i Hue och langtar efter att borja cykla igen. Tidigare sa vaderfolket att det skulle bli uppehall och lokalbefolkningen sa att det skulle bli regn. Vi litade naturligtvis pa amerikanerna pa Yahoo mer an pa vietnameserna (varfor skulle vietnameserna veta battre?) men nu ar de bada ganska overens om att det blir regn. Trist. Sa fort vi kommer over bergen in i Laos regnar det inte, sa ar det bara och det ser vi fram emot!

Vi har fatt var forsta punktering (en riktig smygis, det var helt ok med luft nar vi lamnade Hue och nar vi kom tillbaka ingen luft alls!) och vara bromsbelagg var helt utslitna efter allt grus pa falgarna. Vi har bytt alla bromsbelagg, lagat punkteringen och oljat in kedjor och delar. Allt var sa grusigt… Nu ska de forhoppningsvis vara vaora kompisar igen!

Jag hade faktiskt ingen aning om att Vietnam hade sa mycket charterturister att man lyckats bygga en hel stad som for tankarna till kanarieoarna.  Det ar en fin strand med hoga vagor som inbjuder till bad, men staden i sig ar fruktansvart opersonlig och saknar karaktar. Vi ser egentligen ingen anledning att stanna och cyklar vidare imorgon, med siktet installt pa mindre strander langre norrut.

Vart forra inlagg var valdans tradigt for nagon som inte bryr sig om cykling, mil hit och dit och hur manga hojdmeter man tar sig per kilometer nar man cyklar vagen mellan Bao Loc och Dalat, sa vi tankte att vi far kompensera med lite bilder!

Vi har konstaterat att det ar bland berg vi vill cykla, uppforsbackarna for nastan bara gott med sig (nedforsbackar om inte annat, men aven vackra vyer, stillsamma miljoer, (oftast) mindre trafik och en storre utmaning!) och ni far nog vanja er vid att se bild efter bild efter bild pa bergsvyer, bergstoppar, bergsdalar, berguppforsbackar, bergnedforsbackar, bergsfolk, bergsdjur, bergsvaxter, bergs…. Det ar sa mycket roligare att cykla och da tar vi betydligt fler bilder som vi vill dela med oss av.

Kartan ar uppdaterad!

Efter en vanda till den kambodjanska kusten cyklade vi in i Vietnam i slutet av december. Vi hade forsokt reda ut avstandet till den vietnamesiska gransen och en fransman havdade bestamt att det var under tva mil, nar det i sjalva verket var over fem. En lang, dammig, vag ledde fram till ett skjul och en bom som befolkades av tre glada gransvakter, varav en forsokte sig pa nagon form av trolleritrick med Olas pass. Den vietnamesiska sidan stoltserade med en rejal byggnad, en portal in i “friheten”, med flaggor och vimplar. Vagen var asfalterad, om an lite gropig. Vi cyklade snabbt in i Ha Tien dar vi “bara” skulle kopa en karta och ta ut ett par miljoner dong, darefter cykla vidare. Det slutade med att vi stannade i Ha Tien over natten, att jag sparrade mitt bankomatkort, att vi cyklade en extra runda pa tva mil i jakt pa en karta som inte fanns och att vi bara fick ut tva miljoner istallet for de tio vi ville ha.

Halvlyckat, men vi stannade till pa ett internetcafe och ritade en egen karta som ledde oss till Chau Doc dagen darpa. Genom mekongdeltat hade vi sallskap med tva irlandare som ocksa var pa vag mot Saigon. Det ar kul att traffa andra cyklister som ligger pa samma niva som vi gor, manga langfardscyklister man ser ar just cyklister och inte resenarer pa cykel som vi havdar att vi sjalva ar. Med heldrakter i lycra, omanskliga ben och haftiga spd-pedaler har vi inte en chans nar de satter fart och cyklar tjugomilsdagar. Paddy och Phil, daremot, hade nastan samma sockersug som vi och var mer intresserade av att se sig omkring an att bara rora benen i cirkelformade rorelser (vilket for manga cyklister verkar vara den enskilt basta rorelsen som finns). De 50 milen avverkades pa fem trevliga dagar och vi kom till Saigon lagom till nyarsafton.

Vi firade nyar, handlade en rejal karta (en ordentlig inbunden bok, men det var den enda som hade en anstandig detaljniva) och njot av tre dagars vila med en lagom mangd sightseeing. Irlandarna tog bussen till Dalat och vi fortsatte slita vara kuggar och cyklade norrut ut ur Saigon den 3e januari. Sa fort vi kom av Hwy 1A (som man hor ar en vag med en ordentlig mangd trafik, 1A) blev cyklingen battre och battre och det borjade ga lite upp och ner. Andra dagen fran Saigon till Dalat inneholl ett pass som hade varit en barnlek om det inte hade varit for det daliga underlaget och den extrema varmen. Resans forsta stigning infoll pa resans hittils varmaste dag och det tog oss over fyra timmar att avverka de tva milen upp till toppen. Nasta dag vaknade vi kalla om oronen och insag att vi nog hade kommit upp en bit trots allt. Vi hade langarmat en bit in pa formiddagen och pa resans hittils klart kallaste dag tog vi oss den sista biten upp till Dalat. Att planera sina dagar ar ju lite svart eftersom vi aldrig vet nar det gar upp och nar det gar ner, men att forst cykla 11 mil for att sedan avsluta med en mils rejal stigning tar pa krafterna.

Nu har vi spenderat en dag i Dalat och promenerat runt lite bland kullarna. Imorgon ska vi cykla de fjorton milen ner till Nha Trang vid kusten, en stigning till 1700 meter och sedan en lang nedforsbacke hela vagen till havet. I Nha Trang stannar vi nog ett par dagar och ska forsoka ladda upp lite bilder (och uppdatera kartan, denna dator har en medeltida version av webblasaren..)!

Fran Kompong Thom cyklade vi mot Phnom Penh i en rasande fart. 162 km istallet for de 100 vi hade planerat. Hade vi inte varit doda i vara stackars sma kroppar hade vi nog fortsatt den sista milen ocksa, men nar Luck Luck Motel dok upp vid vagkanten var det inget svart beslut att stanna for natten. Morgonen efter cyklade vi over Japanese-Cambodian Friendship Bridge in i Phnom Penh och hittade ett guesthouse vid “lakeside”, som numera inte langre ar nagon sjo eftersom man fyllt den med sand. Phnom Penh ar en trevlig stad som for en gangs skull faktiskt kanns lite mindre an vad den egentligen ar.

Efter mycket om och men lyckades jag lagga upp ett gang bilder… Var tvungen att forminska dem rejalt och komprimera i ganska sunkig kvalite, men battre an sa har blir det inte! Hall till godo. Klicka pa bilderna for en storre variant med nagon form av torftig bildtext…