Ett misslyckande? Det finns ingen prestige i att långfärdscykla. Den som säger annorlunda har frångått vad det egentligen handlar om, en cykelsemester. Visserligen en väldigt lång sådan, men fortfarande en semester. Att åka hem med känslan att det efter omständigheterna känns rätt att avbryta är skäl nog att behandla avbrottet prestigelöst. Samtidigt, visst, att satsa på Indien och hamna i Österrike är kanske ingen triumf att skryta med.

Jag har förhoppningsvis minst 50 år kvar på min karriär som långfärdscyklist. Cykeln finns kvar, bergen och möjligheterna likaså. På ett sätt känns det skönt att veta att det inte var omständigheter under resan som ledde till avbrottet. Vi har cyklingen i benen, vi har erfarenheten som krävs och vi har viljan och drivet att tackla det okända. Ibland måste man bara prioritera annat. Ola har i och med mitt avbrott stannat upp för reflektion och eftertanke. Indien blir det inte, men han kommer att hålla bloggen uppdaterad med sina planer för våren och sommaren.

Vi kämpade oss över enorma tyska åkrar i motvind. Det var ingen extrem vind, men tillräcklig för att varje mil skulle kännas i benen. Det var ingen njutbar cykling men vi lyckades hela tiden hålla fokus på morgondagen. Och på nästa dag. Och på nästa dag. Och när det äntligen började släppa, när cyklingen äntligen började ta sig och vi kunde pressa ett par mil i stöten var vi plötsligt i centrala Berlin.

Vädret har varit okej men utan några höjdpunkter. Vi bestämde oss lite oväntat för att stanna i Berlin för en vilodag. Mest för att vi kände för det imorse när vi närmade oss stadskärnan. Det fina med att cykla är ju att planen hela tiden är föränderlig och nu sitter vi med varsin öl på ett hostel i centrala Berlin. Hade de haft en dator hade ni fått bilder men nu får ni hålla tillgodo med ett kort inlägg skrivet från en iPhone. Bilder kommer i Graz om en vecka eller så!

Skriv en kommentar till detta inlägg ->;

Vi intervjuades av Marianne på Skånska Dagbladet imorse. Att raljera om en stundande cykeltur är aldrig svårt men att ge en bra bild över vad det egentligen är som driver oss är betydligt svårare. Vilka är egentligen våra motiv? Varför gör vi detta? Efter tusen mil tillsammans tycker man att vi borde ha ett bra svar men det återstår ännu att formulera. Kanske om ett par hundra mil.

Tanken var att vi skulle lämna Lomma redan vid 10.30, efter intervjun, men eftersom Ola inte riktigt hade packat färdigt fick vi skjuta på det lite. Vi kom iväg från Lomma vid 14.00 och fick stressa till Trelleborg för att hinna hitta en bra tältplats innan det blev mörkt. Johan har lurat sig själv att köpa en ny sadel och gnällde över krämpor var och varannan kilometer. Väl i Trelleborg visar det sig att det fanns ett varmt och skönt uterum att sova i! Lysande.

Tack alla.

Skriv en kommentar till detta inlägg ->;

Den som spar han har.

 Skriv en kommentar till detta inlägg ->

Vi blev uppmärksammade på att man firar iranskt nyår om två veckor och att inga visumansökningar hanteras förrän tidigast i början av april. Det är inget stort problem, men gör det omöjligt att hämta det iranska visumet i Istanbul. Ny plan är att hämta det i Tblisi, ett par veckor senare. Cyklarna står färdiga men är långt ifrån injusterade, något vi tänker får ske under den första tidens cykling. Passen ska scannas, vi ska skriva ut foton att ha till visumansökningar och se till att pengarna är i ordning. Det ska dessutom hinnas med ett möte med en journalist på Skånska dagbladet.

På torsdag bär det av mot Trelleborg och färjan till Sassnitz. Planen för de första veckorna är Tyskland, Tjeckien, Österrike, Slovenien, Kroatien, Bosnien, Montenegro, Kosovo, Makedonien, Grekland och Turkiet. I Istanbul väntar ett kärt återseende i form av Efes pilsen och “Moses walking stick” samt ett par dagars visumväntan. Exakt vilka visum som det ska väntas på har jag i nuläget glömt bort men lyckligtvis finns det en bra plan nedskriven någonstans. Vidare fortsätter vi österut genom Georgien, Azerbaijan och Iran. I Teheran och Mashad väntar ett visumfixande av episka mått men förhoppningsvis går allt hyfsat smidigt (hmmm..). Om allt vill sig väl välkomnar de gamla sovjetstaterna i centralasien oss med öppna armar när vi kommer cyklande. Planen här är ännu diffus, men vi håller er uppdaterade.

Vi hade kunnat skriva mycket om utrustning, färdväg och förberedelser men känner på oss att intresset är ganska svalt. Vi är redo att börja cykla och från och med torsdag är det slut med tillbakablickar och bilder på halvfärdiga cyklar. Vi ska försöka uppdatera bloggen så ofta vi kan, helst med bilder och filmer. Ambitionen är att hålla den bättre uppdaterad än förra turen, då blev det ett inlägg i månaden på sin höjd.

Glöm inte att registrera er för nyhetsbrevet i högerspalten och glöm inte att skänka pengar till cancerfonden!

Nu så.