Tyskland

Karta: Två kartor, en 1:500 000 för södra Tyskland (tom. Leipzig) och därefter en över hela landet, 1:800 000. Ingen av dem var särskilt bra men dög för att ta mig hem
Vägar/trafik: Mycket cykelvägar, men de var ofta dåligt skyltade och man kunde plötsligt hamna helt fel. Hade jag haft en karta med cykelvägar utmärkta hade jag nog kunnat följa cykelvägar genom hela landet, nu använde jag dem bara när de gick parallellt med en landsväg. De små vägarna hade oftast inte så mycket trafik, men det fanns viktiga huvudleder markerade som ganska små vägar på min karta och kom man in på dem var det kört!


Gå till bildarkivet på Flickr (hela resan) | Bildarkiv (Tyskland/Skåne) | Starta bildspel (Tyskland/Skåne)
Detta är sista sidan i denna reseberättelse. Klicka här för att komma tillbaka till förstasidan (eller klicka på en flagga nedan för att bläddra tillbaka).

Regn. Regn. Regn.

Mycket av min tur genom Tyskland präglas av regn. Hade jag inte cyklat så många mil redan hade jag nog gett upp och tagit tåget, men nu kändes det lite som att “jag varit med om värre” och lika gärna kunde cykla de sista 90 milen också. I Alperna var det lättare att hantera det dåliga vädret eftersom cyklingen i sig var mysig, men när landskapet plattades ut och blev enformigt var det svårt att motivera sig till att cykla i duggregn. Det var dessutom rejält kallt, särskilt på nätterna och det kändes som mars-april snarare än mitten av maj.

Trist.

En näringsrik middag i tältet

Utdrag ur dagboken, 10/5 104 km -> Ett plantage, någonstans
Tydligen hade en skogssnigel letat sig in i tältet under natten och slemmat ner liggunderlag och sovsäck. Under tiden jag letade efter slemkällan lyckades den även slemma ner mina shorts. Ingen bra start på dagen, men jag tog det med ro.
Jag cyklade i duggregn till Ravensburg och irrade runt där en stund i jakt på en mataffär. Efter min första tyska (och därmed billiga!) inhandling stod jag och väntade ut regnet till 14, i sex timmar. Mycket pessimistisk (kan man vara annat?) och hade faktiskt allvarliga tankar på att ta tåget norrut. /../
Cyklade mestadels på cykelvägar och när det fungerar är det en fröjd men ofta är de dåligt skyltade. Jag följer skyltarna mot Augsburg och plötsligt står man i en korsning, utan bilvägen i sikte och undrar vilket håll man ska cykla åt. /../
Det började ösregna igen vid 19.30 och jag fick bråttom att sätta upp tältet i någon form av trädplantage. Tältet var helt genomblött från gårdagen, men jag la tältets footprint (som är tott) inuti tältet istället för under och det fungerar som en torr matta. Perfekt!

Från Beyreuth kunde man cykla i princip var som helst.

Jag hade regelbundet tankar på att ta tåget till Rostock, men det slutade alltid med att det blev uppehåll och jag fick en liten nedförsbacke, då försvinner alla sådana tankar på ett ögonblick och jag är åter lycklig över att sitta på sadeln. Dag tre i Tyskland blev det plötsligt uppehåll (och riktigt soligt!) i princip hela dagen, men då hade min bakväxel totalhavererat. Jag förstår inte hur det hände, men hela växeln (inklusive fästet i ramen) var helt snett. Jag gick 15 km till en cykelaffär i en förort till Augsburg, men de kunde inte hjälpa mig. Fortsatte gå till Augsburg där jag hittade en välsorterad verkstad som kunde byta ut min bakväxel. Eftersom hela fästet är snett blev det inte perfekt, men det hjälpte rejält och nu kunde jag använda 50-70% av växlarna.

Hade rejäla problem med att komma ut ur Augsburg och det var nästan mörkt när jag äntligen hittat den enda cyklingsbara vägen under motorvägen norr om staden. Hittade en campingplats som ville ha 5 euro för att jag skulle få sätta upp mitt tält, jag tänker att det vore skönt med en varm dusch och slår till. Jag hinner knappt få upp tältet innan det börjar ösregna och när jag lagat min mat i absiden började det storma. Jag har aldrig tidigare sett så mycket blixtar! Helt sjukt. Det ösregnade och blåste rejält, jag var tveksam till att tältet skulle klara belastningen. Som vanligt hade jag inte använt alla pegs (och stormsnörena låg i ett nystan i tältpåsen), att gå ut och trycka ner fler pegs var uteslutet. Jag var rejält förvånad (men lycklig) över att tältet faktiskt stod kvar!

De kommande dagarna cyklade jag i duggregn i princip hela tiden och skjulade regelbundet när det blev för blött. Det enda jag kunde tänka på var goretex och en varmare sovsäck, i övrigt cyklade jag utan att fundera överhuvudtaget. Framåt, framåt, framåt. Inte alls särskilt roligt. Ett glädjeämne var min fantastiska tältplats bakom en skidlift (där jag även spenderade en hel förmiddag i väntan på uppehåll), som jag dock var tvungen att lämna i duggregn. Det hela kulminerade just denna dag, det regnade från morgon till kväll. Jag gav upp och insåg att även om min plats bakom skidliften var ett bra ställe att vänta på var jag tvungen att komma någonstans. Eftersom mina kläder faktiskt höll tätt (men var för varma för att kunna cykla i) började jag promenera. När jag kom till Beyreuth 50 km senare var jag helt färdig. Jag hade bestämt mig, det skulle bli tåg dagen efter, oavsett väder.

185 km + 175 km + 190 km

Utdrag ur dagboken, 15/5 185 km -> Freyburg + 2 km
Nu ska jag hem. Tänker inte, tittar inte, bara cyklar. Uppehåll hela dagen, tältar i en liten skogsdunge bakom en idrottsplats. Rapsfälten är det som håller mig levande, i övrigt dystert och kallt.

Rapsen blommade!

Det var uppehåll när jag vaknade i Beyreuth och jag kunde inte förmå mig själv att cykla till tågstationen istället för norrut och bestämde mig för att ge det en dag till. Det blev tre, de två sista dagarna blev faktiskt ganska fina men fortfarande ingen värme. Jag satte fart och cyklade 550 km på tre dagar. Minns inte mycket av det, rapsen blommade och jag stannade till lite då och då för en bild men i övrigt cyklade jag i princip konstant. Ingen rolig cykling, men undan gick det och när jag på kvällen den 17e ser en skylt om att det var 6 mil kvar till Rostock bestämmer jag mig för att pressa. Det blev totalt 19 mil sista dagen och jag missade färjan till Trelleborg med 15 min, spenderade natten under en trappa i hamnen och anlände i Skåne först framåt eftermiddagen nästa dag. På båten åt jag någon typ av lastbilschaufförsbuffé som bestod till 90% av kött och 10% gräddsås. Ett fatalt misstag inför de sist milen i Skåne, emellanåt låg jag dubbelvikt på sadeln och kved av mina magsmärtor.

Ola mötte mig i Trelleborg, ett kärt återseende. Vi fikade på Lidl (mest för känslans skull) och cyklade i en bizarr motvind förbi Malmö mot Lomma. Det kändes helt sjukt att komma till sista korsningen innan föräldrarnas hus. Fortfarande var jag ju ute och reste. Jag hade kunnat fortsätta rakt fram, fortsätta cykla, men samtidigt kändes det lite skönt att komma hem. Jag vet att jag nog kommer försvinna snart igen.


Gå till bildarkivet på Flickr (hela resan) | Bildarkiv (Tyskland/Skåne) | Starta bildspel (Tyskland/Skåne)
Detta är sista sidan i denna reseberättelse. Klicka här för att komma tillbaka till förstasidan (eller klicka på en flagga nedan för att bläddra tillbaka).

Italien

Österrike

Schweiz

Tyskland

Lämna en kommentar

* måste du fylla i