Rumänien

Vägar/Trafik: Jämfört med Polen och Ungern hade Rumänien ett väldigt modest antal bilar. Vi kunde cykla i bredd och även de största vägarna var cyklingsbara. Vi valde många mindre vägar, vissa var i perfekt skick, andra väldigt svårcyklade (lera, kullersten, sprängsten…) och tog längre tid. Om man håller sig på de medelstora vägarna tror jag att de är i anständigt skick.


Gå till bildarkivet på Flickr (hela resan) | Bildarkiv (endast Rumänien) | Starta bildspel (endast Rumänien)
Gå vidare till nästa del av reseberättelsen eller välj land nedan.

Klick – Klick – Klick

Utdrag ur dagboken, 1 juli, 115 km
Vi hade blivit varnade för hundar, dåliga vägar och ilskna romer men av detta märks ingenting. Gränsstaden såg ut som tagen direkt ur en västernmatiné och jag kände mig genast hemma i Rumänien. En mycket fin väg utan några bilar förde oss till Nusfalür, mysig natur och trevliga människor. Plötsligt kan man stanna och fråga någon slumpmässig vid sidan av vägen och få ett leende och en vägbeskrivning till svar, det kunde man aldrig riktigt i Polen. /../
Framåt kvällen träffade vi en man som bjöd in oss på middag, han hade sin systerson på besök och ansåg att han skulle få öva sin engelska lite med oss. Vi bjöds på kyckling och hiskeliga mängder hembränd plommonsprit och när det började bli mörkt erbjöd han oss att tälta i hans trädgård (men först efter att ha ursäktat sig hundra gånger för att han inte hade plats inne i huset och donerat en PET-flaska med sprit till vårt bohag). En gästvänlighet jag inte har upplevt i Europa tidigare…

Mina pedaler hade börjat klicka ungefär samtidigt som mina händer började domna bort (ett sammanträffande?) och det var riktigt irriterande att höra det om och om igen när jag pressade upp för backarna i Rumänien. Det gick generellt upp och ner, men vid det här laget hade vi lärt oss att hantera backarna och vi kunde njuta fullt ut av det vackra landskapet. Vägarna var av varierande kvalité, de allra flesta var bra men redan andra dagen kom vi in på ett par mindre vägar som var i extremt dåligt skick. Vi trotsade det råd vi fick av en lokal ortsbo, som sa att vägen inte gick att cykla på, bara för att konstatera att vägen bestod av lervälling och användes endast av stora lastbilar.

Kass väg, det hade inte ens regnat!

En betydligt bättre, men större, väg

Vi fick vända tillbaka men istället för att återvända till den större vägen bestämde vi oss för att pröva en annan rutt österut. De närmaste fyra timmarna kämpade vi oss 30 km på en riktigt dålig grusväg (sprängsten!) som dessutom gick upp och ner. Jag tror medelhastigheten låg på under 10 km/h, men tjurskallig som jag är accepterade jag inte det nederlag det innebar att vika av mot den större motorvägen. Samtidigt hade Ola det om möjligt ännu jävligare än mig med sin 28″ skeppshult, jag kunde iallafall rulla ner för backarna i skaplig takt och sedan ligga och vila i skuggan under tiden som Ola tog sig ner. Jag såg på Olas min att det var allvar när han sa att vi skulle ut på motorvägen och efter ytterligare ett par timmar kom vi till vägskälet. Jag kände bokstavligt talat lukten av Snickers på den släta vägen som trots allt inte var alltför trafikerad och tänkte att det nog inte var så dumt ändå.

Jag blickar ut över det rumänska landskapet

Mitt klickande blev värre och jag var övertygad om att det var mitt billiga vevlager som havererat. Hos en uppenbart stenad cykelmeckare i Cluj Napoca fick jag beskedet att det en pedal som klickade och jag fick köpa ett nytt par för 70 kr. Jag passade samtidigt på att lära mig hur man justerar sina bromsar när vajern har sträckts, cykelkillen tyckte det var märkligt (på gränsen till dumdristigt) att jag inte brytt mig om att lära mig det innan jag gav mig ut på en långtur. Jag tackade och bugade, nöjd med att slippa det irriterande klickandet.

Dracula-turism och melonfrossa

De hundar och stenkastande ungar som vi hört så många skräckhistorier om när vi mött folk i Polen och Ungern fick vi uppleva för ett ögonblick under en eftermiddag i mitten av Rumänien. Vi cyklade förbi ett gäng ungar som stod och hängde vid sidan av vägen, de såg glada men lite luriga ut. Plötsligt ser jag hur “ledaren” i gruppen tar ett steg framåt och svingar en rejält sten åt vårt håll, dock inte med någon särskild kraft. Jag skriker till, men stenen är långt ifrån att träffa och vi cyklar vidare. Varför kastade de stenen? Ingen aning, men det var med ett leende på läpparna och nog inte särskilt uttänkt. Samma eftermiddag blev vi jagade av en vallhund i ett par hundra meter, men inte heller detta var något att hetsa upp sig över. Har folk råkat ut för värre saker eller var det detta som vi blivit varnade för? Jag kan inte svara på det heller, men jag tycker inte det vi var med om är något som bör avskräcka folk från att åka till Rumänien.

Vi körde en klassisk turbo-sightseeing en dag i Sigishoara (jag tror det där Dracula-huset är en bluff, men det var en mysig stad att promenera runt i). Vi bodde billigt på en stadscamping, men det kändes fortfarande lite tveksamt att betala för att sova i tält. Fortsatte mot Brasov och stannade ett par dagar även där. Vi gjorde en dagsutflykt med cyklarna (dock utan packning) till det slott som marknadsfördes som “Draculas slott” i Bran, ett par mil utanför Brasov. Jag är tveksam till om den där Vlad någonsin ens satt sin fot i detta lilla (lilla!) slott men det var en trevlig utflykt och jag har för mig att vi smet undan inträdet på något sätt. Legenden om Greve Dracula finns att läsa på internet om man är intresserad, vi var betydligt mer intresserade av det stora bergsmassiv vi såg bara ett par kilometer bort.

Draculas födelsehus i Sigishoara

Karpaterna!

Vi hade förberett oss på en tung stigning och jag minns det som en tung stigning men i dagboken har jag skrivit att “vi trampade lätt till Busteni, 1100 möh”. Jag förstår hur det här med historieomskrivning fungerar nu när jag försöker återberätta något som hände för tre år sedan :). Oavsett vilket var det uppförsbacke i princip hela dagen och jag njöt över att vara i bergen. Vi hade en kall natt i en nationalpark och planerade att ta oss upp på Omul men var tvungna att ge upp på grund av kasst väder. Redan nästa dag susade vi ner på andra sidan och hade platt mark till Bucharest. Trist. Återigen fick vi uppleva rumänsk gästvänlighet när vi blev inbjudna till någon typ av melonfrossa vid sidan av vägen. En romsk familj sålde vattenmeloner och tryckte i oss bit efter bit, blandat med lite dricka och kakor. Vi blev inbjudna att sova i deras hus, men hade siktet inställt på Bucharest och avböjde vänligt. Därefter blev jag erbjuden att gifta mig med dottern i familjen, även detta avböjde jag bestämt och kände att det började bli dags att röra på sig.

Vårt hem i en nationalpark

Bucharesti är nog en av de sunkigaste europeiska huvudstäder jag varit i. Vi välkomnades av ett gäng limsniffande ungdomar utanför tågstationen och vart man än vände blicken såg man identitetslösa betonghus. Jag säger inte att det var någon överraskning, med tanke på deras historia, men det gör det inte staden trevligare. Vi stannade inte länge men hann ändå ta en titt på “världens näst största byggnad” (byggd av Ceauşescu på 80-talet, makalöst) och reovlution square innan vi cyklade vidare mot den bulgariska gränsen.

Rumänien har fått ett oförtjänt dåligt rykte och är faktiskt än idag det land i Europa jag trivs bäst i. Sista natten fick vi sova i en bäddsoffa hemma hos ett äldre par. Frun bjöd oss på middag och mannen gav oss en rundtur i hans lilla trädgård där han hade aprikosträd, kycklingar och en rejäl gris. Jag hade gärna kommit tillbaka och cykla mer i Karpaterna, eller norrut mot Ukraina. Ett fantastiskt land med trevliga människor som bjuder på cykling genom ett vackert landskap, snacket om stenkastande ungar och aggressiva hundar uppfattade jag som överdrivet men visst finns det en viss anledning att vara lite försiktig. Jag hann aldrig bli trött på Rumänien men efter att ha cyklat längs med Donau i nära 20 mil var det rätt skönt att korsa den på en liten färja och komma till Bulgarien.


Gå till bildarkivet på Flickr (hela resan) | Bildarkiv (endast Rumänien) | Starta bildspel (endast Rumänien)
Gå vidare till nästa del av reseberättelsen eller välj land nedan.

Sverige

Polen

Slovakien

Ungern

Rumänien

Bulgarien

Turkiet

Lämna en kommentar

* måste du fylla i