Polen

Karta: En ganska dålig landskarta i 1:700 000 (eller något i den stilen :) ). Det fanns nog bättre kartor..
Vägar/trafik: Polen beskrivs av många som ett helvetesland att cykla i. Vi upplevde det inte så. Stundtals var det en hel del trafik på vägarna, men vi höll oss på medelstora vägar och hade vi cyklat bara på de minsta kan jag inte tänka mig att trafiken hade varit något problem. Polackerna kan vara de sämsta förarna i Europa, de kör fruktansvärt snabbt och tutar sällan för att uppmärksamma en på att de kommer. Vägarna är generellt i OK skick, men det finns fortfarande en del sträckor som är mycket gropiga och vi stötte på en sträcka med kullersten.
Mat: Tyska stormarknader dominerar (vi cyklade i västra Polen..), det går aldrig en dag utan att man stötet på en. Alla byar har en liten sklep där man kan köpa pasta, bakverk och korv.


Gå till bildarkivet på Flickr (hela resan) | Bildarkiv (endast Polen) | Starta bildspel (endast Polen)
Gå vidare till nästa del av reseberättelsen eller välj land nedan.

Full fart framåt

Vi rullade av färjan och fick cykla ett par mil på en tungt trafikerad E65 i ett par mil innan vi kunde svänga av på mindre vägar. Det fanns en rejäl vägren så det var aldrig någon fara för livet, men det var ingen rolig väg att cykla på. Vi bestämde oss redan då för att hålla oss på mindre vägar, men fokus låg fortfarande lite på att ta sig framåt på den kortaste vägen. Denna inställning har förändrats mycket sedan dess, numera tar jag gärna omvägar på flera dagar för att hitta trevliga vägar, men då kändes det logiskt att ta den kortaste vägen. Första kvällen vill jag minnas att vi såg Sverige – Grekland i fotbolls-EM, på en liten krog i en by. Vi blev bjudna på rökt fisk och kebab (!) och tilläts tälta i trädgården. En bra första kväll..

Mysig cykling genom polsk åkermark

Redan andra dagen fick jag betala priset för att ha sparat in på utrustningen genom att handla på Biltema. Efter en shoppingrunda i Stargard var matväskan nog lite för tungt lastad och fästet sprack när jag cyklade upp för en trottoarkant. Vi lagade det med spännband och sen höll det faktiskt resten av resan…

Polsk odlingsmark skiljer sig ganska lite från odlingsmark i andra länder. Vi cyklade ofta mysiga trädalleér med åkrar på var sida. Byarna vi passerade var mix av betong och små gamla hus, men andelen betong var oftast större än andelen gamla hus. Det var mysig cykling och eftersom allt var så nytt och spännande hann det aldrig riktigt bli enformigt. Att hitta tältplats var oftast inga problem, det fanns gott om små skogspartier som var perfekta att tälta i. Trots det så gjorde vår orutin att vi fick tälta på ett par olämpliga ställen, bland annat i ett myggträsk fullt med porrtidningar.

Sami Swoi och Auschwitz-Birkenau

Busskurer förvandlades till uteserveringar

I regn och rusk cyklade vi in i Poznan (dessa två dagar med regn i Polen var det enda regn vi fick på hela resan!) och hittade ett hostel. Vi blev förvånade över den höga standarden, något som gällde för hela östeuropa. Min logik tyckte att standarden borde varit lägre till förmån för lägre priser, men de backpackers som tågluffar i östeuropa hade nog inte instämt. Folk har nog helt enkelt vant sig vid att ha en hög standard på sina boenden när de reser i Europa och jag antar att hostelupplevelsen är en stor del av mångas resor. Vi satsade högt och efter ett par (/../) öl hamnade vi på Sami Swoi, en karaokebar i polsk tappning. Det är märkligt att höra kända låtar, dubbade på polska och framförda av en rejäl man i läderväst och tatueringar. Jag behöver kanske inte överdriva hur stereotypt det var, men vi hade roligt och man somnar väldigt gott när man dricker lite efter en period av cykling…

Utdrag ur dagboken, 16 juni, 77 km
Ola fyllde år och vi firade med festfika, men bortsett från det var det ytterligare en polsk dag utan några överraskningar. Flera trevliga små byar, men vi kan det nu och vill ha lite förändring. Frukost, fem mil och sedan regn. Vi åt lunch i en busskur och en busslast skolbarn stirrade förundrat på oss när de klev av bussen. Som vanligt i Polen är det ingen som vågar komma fram och prata. Efter lunch började det ösregna och vi tog skydd på en vägkrog. Där satt vi och pratade kommunpolitik till sent på eftermiddagen…

Kommunpolitik låter kanske inte som det man främst tänker på att diskutera när man har semester, men om man spenderar 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan tillsammans har man tid att diskutera saker man annars aldrig orkar med :). Fem dagar med mer åkermark och lite skog tog oss till Oświęcim. Vid detta laget började vi bli lite trötta på landskapet, men jag visste att Krakow var något att se fram emot och i Oświęcim besökte vi naturligtvis Auschwitz-Birkenau. Jag hade varit där ett par år tidigare och Ola hängde med bra på historielektionerna, som vanligt tror man sig vara förberedd men det är man nog aldrig. Det är en fruktansvärd plats och man känner sig inte helt stolt över att vara människa när man åker därifrån (vilket troligtvis är ett sundhetstecken…). Vi tältade utanför något typ av vandrarhem och fick uppleva lite isrealisk paranoia (motiverad?) när en busslast värnpliktiga israeler kom körandes in på gården. Moussad var där och innan de värnpliktiga gick ur bussarna öppnade agenterna soptunnor och tittade misstänksamt runt om i trädgården.

Vi cyklade vidare i rask takt och spenderade tre dagar i vackra Krakow. En av mina absoluta favoritstäder i Europa, mycket kultur och ett trevligt nattliv. Ola har encyclopedisk kunskap om andra världskriget och hade ett fullspäckat schema för vad han skulle se i Krakow. Jag tyckte det var skönt att ha en guide som bestämde vad jag skulle göra och följde snällt med. Först framåt sent på kvällen när mina fötter började kännas som svampar satte jag ner foten och rollerna byttes, nu var det jag som ledde Ola in i dekadensens dimmor och dryckesinrättningar.

Tunga cyklar, tunga backar

Vi hade haft det helt platt till Krakow och det blev något av en chock när det plötsligt skulle cyklas uppför. Dålig teknik från oss båda, alldeles för hög utväxling på Olas lastpråm till cykel och en lite halvkass inställning gjorde de första längre backarna till rejäla utmaningar. Nu ett par år senare, när man lyckats prestera tiotusentals höjdmeter och ibland nästan ser fram emot att gå in i trans och ge sig i kast med en lång stigning, kan det tyckas lite löjligt men då var det blodigt allvar. Det var jobbigt, men det tog inte många dagar innan vi fått grepp om det. Ola hade fortfarande problemet att hans cykel var dåligt växlad och han fick trycka rejält, men vi tog oss upp och ner kommer man ju som bekant alltid…

Väldigt nära den slovakiska gränsen

Redan här insåg jag att det var i bergen jag skulle hålla mig. Detta var inga höga knölar, lite backigt hade
jag nog beskrivit det som idag, men man fick ändå sin belöning varje gång man tagit sig upp för en knöl. Det känns som att man presterar något på ett helt annat sätt än när man bara pressar mil på platt mark. Att komma upp på toppen av en stigning, oavsett hur lång den är, och se sig omkring med vetskapen att man kommer att kunna rulla ner på andra sidan och bara njuta av omgivningen är en helt fantastisk känsla.

Omväxling är nyckelordet när man vill kunna njuta av landskapet man cyklar i och de återstående milen i Polen bjöd på trevlig cykling. Vi hade valt att korsa gränsen till Slovakien genom en nationalpark och vet faktiskt inte exakt var gränsen fanns. Visst, vi åkte från ett EU-land till ett annat, men förväntade oss ändå en skylt som informerade oss om att vi kommit till Slovakien. När vi kom ut på en större väg insåg vi att gränsen måste legat någonstans i nationalparken och att det var dags att växla pengar för att kunna äta middag!


Gå till bildarkivet på Flickr (hela resan) | Bildarkiv (endast Polen) | Starta bildspel (endast Polen)
Gå vidare till nästa del av reseberättelsen eller välj land nedan.

Sverige

Polen

Slovakien

Ungern

Rumänien

Bulgarien

Turkiet

Lämna en kommentar

* måste du fylla i