Archive for the ‘Rom – Malmö 2010’ Category

Äntligen (…) hemma

Jag ska inte ljuga och säga att det inte finns poänger med att komma hem, för det gör det alltid. Jag kände mig i allra högsta grad färdig med Tyskland (aldrig igen), men jag var fortfarande långt ifrån färdig med att cykla. Om någon hade gett mig ett spännande land så hade jag kunnat trampa vidare många månader till.

Tyskland var inte så värst spännande. Skalan jag använde mig av var supertråkigt, tråkigt och mindre tråkigt. Riktigt roligt var det i princip aldrig. Jag hade en fin dag söder om Leipzig (egentligen två, men den första fick jag spendera i en cykelaffär för att försöka räta ut min bakväxel) med lite sol, resten av vägen var det mulet och regnigt. Riktigt trist. Efter Beyreuth fick jag nog och cyklade de sista 550 km på tre dagar, kom till Rostock vid 23.15 (i tron om att sista båten gick 00.00) och insåg att båten hade gått en kvart tidigare. Spenderade min sista natt under en trappa i hamnen och åkte första morgonbåten till Trelleborg.

Ola kom och mötte mig vid färjan (han är allt bra trevlig den där) och vi cyklade tillsammans i katastrofal motvind över de skånska åkrarna, genom Malmö till Lomma. Nu har jag varit hemma i över en vecka (det är sjukt vad tiden går fort, snart ska jag ju cykla igen!) och börjar jobba på tisdag.

Jag har skrivit ihop en reseberättelse för sträckan Rom – Malmö (med mycket bilder!), likadant för Lomma – Göteborg och Malmö – Istanbul (så gott jag har kunnat, det är inte alltid lätt att minnas allt) och jag hoppas att någon kan tycka det är lite kul att läsa. Om inte annat finns det mycket bilder… Jag är utomordentligt dålig på att skriva ordentliga bildtexter men om det finns någon som är så genuint intresserad av mina cykelturer att de verkligen måste ha reda på var en bild är tagen (eller vad den föreställer :) ) får ni kontakta mig.

En reseberättelse för Bangkok – Chengdu är på gång och kommer nog att uppdateras kontinuerligt. Jag har ett par hundra sidor anteckningar och 4000 bilder att gå igenom men jag är vid gott mod och ska försöka få ihop något bra innan jag börjar jobba.

Var är Hjulbent.com? Kvar som kuriosa! Men alla blogginlägg finns här också…

Full fart genom Italien!

Trots regn och rusk ville jag ge mig ivag fran Rom, min cykel var fardigpackad och vadersidorna pa internet lovade mig klart vader redan samma kvall. Jag tankte att “det ar nog inte sa farligt”, men att cykla i regn ar alltid (alltid!) riktigt trist. Lyckligtvis hade vaderfolket ratt och nar jag kom till Lago Bracciano framat eftermiddagen borjade det spricka upp och det blev riktigt fint vader.

Det fina vadret holl i sig hela vagen genom Lazio och Toscana. Klarbla himmel och en bit over 20 grader ar verkligen perfekt cykelvader. Jag blev lite forvanad over ett par ganska tunga stigningar i Toscana, men utsikterna gjorde det vart modan att ta sig upp pa kullarna istallet fot att ta de enklare vagarna i dalarna. Valdigt vackert! Jag njot av varenda minut pa smavagarna jag valde. Jag hade blivit varnad for mycket trafik och ganska trakiga vagar genom Italien, men detta var raka motsatsen. Manga vagar var i princip helt fria fran trafik och aven om de bilar som fanns korde makalost snabbt sa stordes jag aldrig av det och hade gott om tid att titta pa allt det vackra runtomkring mig.

Jag blev positivt overraskad av italienarnas vanlighet, vad man an fragade om fick man ett glatt och tydligt svar. Visserligen pa italienska, men nagon som vill gora sig forstadd ar alltid enkel att forsta. Det var emellanat lite klurigt att hitta stallen att talta pa, valdigt mycket bebyggelse och odlad mark men det loste sig for det mesta pa ett bra satt.

Varenda by jag passerade hade nagon form av sevardhet och hade jag varit battre palast sa hade det nog varit valdigt intressant, men nu intresserade jag mig mer for naturen runtomkring. Jag stannade till i manga sma byar och tog nagra foton och gick in i ett par kyrkor, men man blev sa overvaldigad av att varje (verkligen, varje!) by man kom till var super-pittoresk att man till slut knappt la marke till det langre (bortskamd?). Jag stannade i Siena och Florens, men eftersom jag inte har rad att bo pa hotell och hela tiden var tvungen att se till att jag kom tillrackligt langt bort fran staderna for att hitta taltplats innan det blev morkt sa hade jag aldrig tid att verkligen ga pa riktigt sightseeing. Det storde mig inte, det kommer en tid for att se Italien pa detta satt ocksa, men inte den har gangen…

Efter Bologna blev det plotsligt platt i tva dagar, jag pressade 14 mil bada dagarna och hamnade vid Gardasjon dar jag lyckades pruta ner en camping fran 17 euro till 5 och jag stannade en dag for att serva cykeln och vila benen. Det marks att cykeln har gatt over 1200 mil och manga delar borjar bli ganska slitna. Fjadern i bakvaxeln ar sa sliten att den inte drar tillbaka vaxeln tillrackligt langt for att kunna anvanda den nionde kuggen, men nar har jag nagonsin anvant den i vilket fall som helst? Jag cyklar aldrig sa snabbt!

Gardasjon var mysigt men tyvarr med en hiskelig mangd turister. Att bo pa camping ar skont eftersom man far duscha, men med ett hogt staket (med taggtrad) och ett rott plastarmband runt handleden (for YOUR security, poangterade kvinnan i receptionen och jag sa att det kandes som nar jag satt i fangelse, inget svar) kandes det lite som att man hade hamnat i nagon typ av arbetslager. Langs med sjon lag camping efter camping av samma typ, det var en smal cykelvag langs nere vid vattnet och hoga staket framfor varje liten grasplatt dar fula kroppar blev brunare och brunare. Inte jattetrevligt… Vyerna var dock vackra och jag tog en lang promenad pa min vilodag och besokte vackra Bardolino. Jag forstar trots allt varfor alla dessa bruna kroppar samlas kring sjon…

Foljde sjon norrut tills den tog slut och vek av norrut over bergen, fick fina vyer over sjon men ocksa borjan pa det trakiga vadret. Jag hade tidigare traffat tre hollandare som var pa vag till Rom fran Hollan och de tipsade mig om en cykelvag over alperna som skulle ta mig hela vagen fran Trento till Feldkirch eller Bregenz. Eftersom jag inte hade nagon karta kande jag att det var ett bra alternativ, da skulle jag inte tappa bort mig sjalv uppe i bergen.

Det ar helt otroligt vad mycket pengar som maste investerats i cykelvagen! Den var i perfekt skick och utrustad med mycket informationstavlor, bankar och dricksvattenfontaner. Jag insag att det inte skulle bli nagon storre utmaning att ta sig over alperna denna vag och borjade fundera pa om det fanns nagra lite mer utmanande alternativ. Cykelvagen gick over Resia(Reschen)pass och darefter kunde man fortsatta till Innsbruck, eller svanga vasterut over Arlbergpass och hamna i Feldkirch. Samtidigt blev vadret samre och samre, det var mulet och aven om det var mysig cykling genom ett vackert landskap sa var det frustrerande att veta att det fanns en massa spektakulara vyer dar bakom molnen.

Upptäckte precis att denna dator hade åäö på tangentbordet, men efter snart sex månader har jag blivit så van vid att inte använda dem att det helt enkelt bara blev så…

Jag hade bra fart norrut och upptäckte att det fanns en möjlighet att svänga av mot Stelviopass (2700 m jämfört med Resiapass 1500 m), men när jag kom till svängen insåg jag att det inte hade fungerat. Vädret var helt enkelt för dåligt, jag uppskattade att molnen låg redan på 2000 meter och en italienare varnade mig för hårda vindar och snö i passet. Med tanke på att jag redan cyklat två dagar i lätt duggregn och kände mig allmänt ganska trött på kasst väder så kändes det aldrig riktigt som ett alternativ så jag trampade mig upp på Resiapass och redan nar jag var halvvägs upp ångrade jag lite att jag trots allt tagit den lätta vägen. Visst, ett par partier var rejält branta och jag insåg att med så tung packning jag har nu så hade det underlättat med ytterliggare en lägre växel, men jag tog mig över passet på knappt två timmar och hann aldrig riktigt bli trött.

Jag tältade strax utanför Ried och tog sikte på Arlbergpass vasterut. Med 1800 m skulle jag komma över snögränsen och de höjdkurvor jag sett vittnade om att det skulle bli en aningen större utmaning. Fran 600 m steg jag till 1100 m under dryga tva mil, det kandes som ingenting och jag var radd for annu ett antiklimax men efter St Anton am Arlberg satte det igang att stiga! 700 m pa 6,5 km betyder brant väg, ett par partier skulle enligt holländarna vara närmare 20% lutning och jag bokstavligt talat ångade upp. På toppen låg det snö och det var under fem grader varmt, jag insåg ännu en gång att Stelviopass inte hade varit någon angenäm upplevelse. Trots att det inte var någon stor utmaning så kände jag mig nöjd när jag rullade ner mot Feldkirch, särskilt med vetskapen om att jag hade en varm säng i St Gallen som stod och väntade på mig. Vädret kan inte alltid vara på min sida, holländarna jag träffade sa att de hade haft perfekt väder genom hela alperna, jag fick perfekt väder genom Italien och det är inte fy skam. Jag kommer definitivt komma tillbaka och cykla mer i alperna och den cykling jag fick här nu var trots kyla och den del regn faktiskt en mysig upplevelse.

Jag var inte beredd på att det skulle dyka upp ännu ett litet pass mellan Altstätten och St Gallen, men Ruppenpass (runt 1100 m, en väldigt angenäm stigning från runt 600 m) var en mysig avslutning på den otroligt långa period av i princip oavbruten bergscykling jag haft sedan Vang Vieng i Laos, i början av februari! Nu ska det vara (i princip) platt hela vägen hem! Jag tanker stanna här i St Gallen tills dess att mina ben känner att de vill ut och cykla igen, men det brukar de göra ganska fort, eller tills dess att min värd blir trött på mig. Förhoppningsvis ska både min utrustning och skyn vara torr tills dess.

Jag önskar att jag hade kunnat ladda upp bilder, men minneskortet jag köpte i Kina verkar inte fungera i gamla minneskortsläsare. Inte heller på denna dator kunde man läsa kortet… Men eftersom de fungerar i både min och Olas kameror så ska det nog inte vara några problem att få ut bilderna när jag kommer hem. Det får helt enkelt bli en stor samling bilder som sammanfattar i princip perioden från Tiger Leaping Gorge i Kina till och med färjan från Rostock (eller cyklingen genom Danmark, har inte riktigt bestämt hur jag gör…)!

Cykel! Ja!

Den kom igar. Min kara cykel. Imorgon cyklar jag, jag har forsokt planera en vag genom Toscana och norrut men som alltid ar det lite klurigt. Jag tror mest det blir till att cykla pa kann, ofta kan man se pa kartan vilka vagar som verkar mysiga! :)

KLM ska ha stor eloge som loste detta pa ett sa smidigt satt. Ola kanske inte haller med om att det var sarskilt smidigt, men han haller nog med om att KLM fortfarande ska ha lite berom.

Minst 400 000 kr…

…tjanade nog bussbolaget som Ola aker med pa att kora fyra bussar till Kopenhamn i mandags kvall. Lika manga bussar skulle avga morgonen darpa. Biljetten kostade 250 euro men Ola var anda halvnojd med att faktiskt kunna ta sig hem.

Resan hit var lang men vi underholl oss sjalva ganska bra. Tva timmar till Guangzhou gick snabbt, vantetiden pa flygplatsen lite segare men det kompenserades av att det tog en stund att checka in hos Thaiair och checka ut ur Kina. Traffade en brittisk programmerare som var pa tjansteresa och darfor tyckte att han kunde bjuda oss pa ol pa flygplatsen i Bangkok, sa vara sju timmar dar flog forbi…

I Bangkok insag vi vilken otrolig tur vi haft med ombokningen. Folk hade vantat pa flygplatsen i dagar och flyget till Rom med Thaiair var kvallens enda avgang till Europa. Hur vi kunde bli inbokade pa denna flygning fran Chengdu med tva byten, nar Thaiairs egna kunder stod i Bangkok och stampade, ar helt otroligt.

Jag ar nojd med att vara har. Vadret ar stralande och jag kanner bara for att komma ivag och cykla, men min cykel star fortfarande i Chengdu. KLM har borjat flyga idag, men nasta flyg fran Chengdu ar planerat till den 22a. Kommer den i overmorgon vore det ju kanon, men jag tvivlar tills jag ser ladan pa flygplatsen har i Rom. Vulkanen kan nog spotta ut en hel del aska tills dess…