Tillbaka i Karpaterna

På vår tur till Istanbul 2008 korsade vi Karpaterna från norr till söder, genom den relativt lätta korridoren vid Brasov. Vi var inte säkra på hur våra ben skulle hålla ihop för bergscykling och hade ännu inte insett bergens storhet när man ser dem från sadeln.

Efter Chisinau hade vi en dag till den rumänska gränsen. Vi tältade bakom ett monument ett par kilometer innan gränsen och trots att vi fick nattligt besök av ett gäng ungdomar (som dock snabbt svängde ner med bilen när de såg att vi var där) var det en riktigt fin tältplats. Vid gränsen frågade en lustigkurre hur många cigaretter vi hade med oss från Moldavien och efter ett enkelt svar från vår sida var vi välkomna in i EU. Första natten i Rumänien spenderades hemma hos borgmästaren i en rumänsk by, det bjöds på sprit och vi kände oss välkomna tillbaka till ungefär samma Rumänien som vi mindes från 2008. Folket var lika trevligt, det var lika varmt men vägarna hade blivit markant mycket bättre efter sju år med EU-pengar.

Den här gången undvek vi inte en meter berg och försökte att maximera tiden i Karpaterna. Tyvärr tillät inte semesterns längd några utsvävningar söderut, men vi korsade bergskedjan från öst till väst och fick två trevliga stigningar. Det blir något av ett antiklimax när man inser att ett bergspass är avklarat redan efter 1000 cyklade höjdmeter men även den relativt platta vägen som ledde fram till passen bjöd på mycket vackra vyer.

Tanken var att vi skulle pressa vidare till Cluj Napoca mer eller mindre i en stöt, för att sedan ta en hyrbil och åka en runda söderut för lite bergsvandring. Tyvärr fastnade vi tre nätter i Targu Mures på grund av en magsjuka som kom att färga den resterande delen av denna semestercykling i en något gulbrungrön färg. I bipackssedeln till vätskeersättningen stod det att man kunde använda det vid diarré eller vid fysisk aktivitet. Vi dubblade dosen för att kompensera får bådadera.

Vi är mycket nöjda med turen så som den blev. Fyra länder, fina berg och 110 mils premiumcykling som aldrig riktigt hann bli tråkig. En bra semestercykling. Nu tillbaka till jobb… och Malmö FF som slog ut skitlaget RB Salzburg ur Champions Leaguekvalet. Igen. Föreningsdemokrati vinner över läskföretag.

Vi har lagt upp lite bilder som vi tagit med våra telefoner men har inte lyckats få in några bilder från minneskorten. Bilder från bergen och mycket annat kommer i sinom tid.

IMG_7519 IMG_7517 IMG_7516

IMG_7523 IMG_7512

Transnistrien och Moldavien

De flesta Moldaver skulle nog inte gilla att vi räknar Transnistrien som ett eget land, men med egen valuta, gränskontroll, militär och polisväsende känns det dumt att inte skilja dem åt. Vi cyklade på fler småvägar över Ukrainska vidder för att nå gränsposteringen, där vi var glada att vi kunde gå i filen för fotgängare istället för bilar. Av de hundratalet bilar som stod i kö när vi kom hade bara en handfull kommit igenom när vi passerade gränsen till Transnistrien en knapp halvtimme senare. Ryktet till trots var det en smidig process, där gränsvakterna hade sinne för humor och skrattade glatt åt vår skoltyska.

Väl inne i Tiraspol, huvudstaden i denna de facto stat som styrs av ”sheriffen”, passade vi på att besöka en ”Sheriff Hypermarket”, kolla på ”Sheriff Stadium”, handla läsk på ”Sheriff Petrol” och växlade till oss Transnisterrubel på ”Sheriff Bank”. De rubel vi fick ut gick dock snabbt åt och när vi skulle betala inträde på ett sorgligt litet museum mitt emot parlamentsbyggnaden fick vi betala med en trasig ukrainsk sedel som vi inte lyckats växla. Vi erbjöd dem fina, släta amerikanska dollar men åt dessa rynkade tanten i kassan på näsan.

Vi pressade vidare mot Moldavien men gjorde först ett kort besök i Bender, där Karl XII uppenbarligen ska ha vilat upp sig i närmare fyra år. Vi gjorde en snabbvisit på 40 minuter och konstaterade att av Karl XII syntes inga spår, men att de ryska fredsbevarande styrkorna gjorde ett bra jobb. Allt verkade relativt fredligt.

På ”gränsen” till Moldavien blev vi utstämplade ur Transnistrien och välkomnade i Moldavien av ytterligare en kul gränsvakt som tyckte att våra svenska pass var de finaste som fanns. Det är dock viktigt att poängtera att det inte var en formell gränspostering utan bara ett ställe där man kunde få en moldavisk stämpel eftersom man kommit in i ”Moldavien” från en gränspostering där Moldaviska myndigheter av naturliga skäl inte kunde hälsa oss välkomna.

inlagg31 inlagg32

Ukrainas cykelinfrastruktur…

…lämnar lite att önska. Det var helt väntat. Vad vi dock inte hade väntat oss var den exceptionellt dåliga vägkvalitén. Vi har cyklat på riktigt dåliga vägar, men det vi mötte när vi lämnade den stora motorvägen mellan Kiev och Odessa var något alldeles speciellt.

Denna semestercykling började med en bussresa. Vi ville prioritera bergscykling i Rumänien i slutet av turen snarare än platt motorväg söderut i Ukraina och tog bussen 20 mil från Kiev, till U’lyanovka. Därifrån cyklade vi i en båge österut för att besöka en gammal kärnvapenbas (ännu ett ganska vulgärt resmål) och hade den stora ynnesten att stöta på en ordningsman i bar överkropp som bjöd in oss att tälta precis bredvid den interkontinentala kryssningsmissilen som ställts upp för allmän beskådan.

De riktigt dåliga vägarna mötte vi dag två, i samband med att termometern visade 38 grader i skuggan. Med en medelhastighet på bara 10-12 km i timmen tog vi oss över oändligt stora åkrar och mindes de fina bilderna i geografiboken på mellanstadiet, som visade hur ett dussin skördetröskor körde i bredd över de bördiga åkrarna i Sovjetunionen. Vi är numera övertygade om att bilderna kom från Ukraina.

inlagg21 inlagg22

Turbosightseeing i Kiev

I sällskap med Erik hade vi planerat en cityweekend i Kiev som inledning på denna semestercykling. Erik hade lyckligtvis skrivit ut en lista med relevanta sevärdheter, något som hade försvunnit bland valutor, visum och höjdkurvor i vår övriga planering. Vi tackar honom ödmjukast.

Vi avverkade ett stort antal sevärdheter på kort tid, som sig bör när man är skolad i turbosightseeingens ädla konst. Kyrkor, stridsvagnar, monument och affärsgator avverkades i snabb takt och överlag var vi ganska imponerade av vad Kiev hade att erbjuda. Kyrkorna stod sig bra i den internationella kyrkokonkurrensen och monumenten andades inte bara en tid som flytt utan även en hel del nutid. Exempelvis hade man framför det stora moderlandsmonumentet symbolisk ställt upp ryska stridsvagnar som hade blivit beslagtagna i östra Ukraina under den pågående konflikten. Det var dessutom intressant att spankulera runt på Majdantorget som man sett så många gånger på TV.

Vi hann även med det obligatoriska besöket på Tjernobylområdet. Kärnkraftverksolyckan i Tjernobyl 1986 är något man har vuxit upp med och på något vulgärt sätt kändes det fullt rimligt att åka dit för ett besök. Det börjar dessutom närma sig sista chansen för att se reaktorn, den nya sarkofagen som ska omsluta hela byggnaden beräknas stå färdig 2017.

kiev2kiev1

En sommartur

Det står Kiev på biljetten och vi lovar att uppdatera bloggen sporadiskt. Väl mött!

20150718_093955received_10153126747624032